Den nya dagen.

Tider och världar
sedan
Åskan som tände himmelen
och brände ögon
i myrors anleten

Var det den jag knäföll för?
i mitt rum av galler och murbruk.
Som skyggat dån och viskningar
knivar och skott
Högmod är styrka.

Det grå ljus som immade molnen
lade speglar vid varje krök
Bilder som rann likt smält metall,
rädslan visar att jag ljög.

Plötsligt, där borta!
Där veden pyr och gnyr i glödens svaga glimt,
har den undgått mig, när jag svävade bort
långt härifrån?

Svalan som stiger med jordens andetag
och visslar mellan pilens darrande tappar.
Den är stilla
Och universum drar den förbi.

Tider och världar
nya dagen.
Åskan som tänder himmelen
som speglar sig över mig.

Det måste vara radion.

Likt det mest sporadiska som går att finna,
dyker vi upp som ogräs i rabatten.
Och där toner slutar att höras och slätter slutar att synas - finns vi.

Den andra säsongens tredje avsnitt

Nikki Fever & Trey Gravel
Indie.

fan så dåligt

ok. det va längesedan jag, gruset skrev några ord. hösten är här och vi välkomnar mörkret med öppen hand.
jag har hittat ett band som jag tycker ni ska ta er en närmare titt på.


får hoppas på fler inlägg framöver. men som febern sa. inget är längre bestämt.
god indie

Video killed me.

Om en blixt i fårakläder får man ligga.
Här sitter jag alltså, bakfull och dan. Ska dra till jobbet om nio minuter och tänkte bara snabba mig på att säga
RADIO
Återigen, kortare avsnitt men allt förklaras i avsnittet.
Det här är för nuläget IPO-bloggen. Inga löften, inga garantier - en jävla massa indie.

Febern & Gruset

Säsong 2 Premiär.

Febern, vid mikrofonen.
Efter sommaruppehållet har tiden till slut lidit nog.
Tiden behövde säsong 2 av Indie Piss-Off Radio.
Resten sägs i avsnittet.
Njut, ni som fortfarande är med oss.

Radio Säsong 2 Avsnitt 1

Indie Gott Folk, God Indie.
Fever & Gravel

Snart kommer vi igen. lite komplikationer från min sida bara. inget att oroas över.
lyssna till detta så länge


god indie

Dö eller.

Febern i min kropp, jag ska inte låta den dö.
Folk, vidriga folk, kan tycka att våra namn är fåniga men de är bara för dumma för att se att vi är metaforer av vår egen existens
Jag lovar.
Svär mer än jag lovar, och de domar jag kastar omkring mig är eviga som gruset, gruset är evigt och glider upp mellan tårna
och febern är extrem och får alla att svettas
Se, jag skriker inte efter uppmärksamhet, jag infekterar den med min närvaro.
Han finns överallt, hur ska han då inte synas.
Därför är vi här vi är här för att synas, att te oss vara Där.
Var är Där?
Där vi vill vara.
Jag vet väl att omvärlden tär, att solen vill kvävas - det vet jag.
Allt flyter och ändras, tider måste förgöra sina föregångare. Och vi slå upp ögonen för nytt.
Nej, jag är det förgångnas följeslagare, jag vägrar låta gammal slentrian dö. Varför spelar jag beslutsam, jag är för trött för att bry mig. Alldeles för trött.
Han är gruset
Jag rubbar mig inte
Jag är febern
Jag exploderar snart
Jag lovar.
Men svär alltid mer.