Indie Piss-Off Radio.

EXTRA EXTRA!
INDIE PISS-OFF'S RADIO
ÄR ONLINE.

NI BEHÖVER ALDRIG OROA ER OM DÅLIG MUSIK
HÄR HITTAR NI DET BÄSTA SOM NI KAN FINNA
PÅ JORDEN

OCH SAMTAL,
DE ÄR FÖRLEGADE
LÅT TREYS OCH NIKKIS ÄMNEN FYLLA ERA ÖRON
OCH SEDAN ÄR NI VISARE, NÖJDARE, OCH DÄRMED LYCKLIGARE
ÄVEN OM OLYCKAN ÄR OSS KÄR.

LYSSNA PÅ VÅR RADIO. NÄSTA VECKA ÄR VI HÄR.
(Detta är det första inlägget, och vi har inga bra program eller erfarenhet. Det kommer bli bättre med tiden. Men det är bra musik och bra samtal som presenteras, så stå ut med den taffliga produktionen så jobbar jag och gruset på att förbättra ALLT. Vissa av låtarna har annorlunda volym pga dåligt klipprogram, så ni får pilla på volymen mellan talet och musiken. Deal whiv'i)

Indie Piss-Off Radio - 29 Januari

Om ni har ett videoprogram där man kan "Öppna URL" så kanske ni kan streama, annars måste ni ladda hem.

Enjoy!
Indie.
Febern & Gruset

Fråga.

Är jag död eller sover jag?

Jag hoppas jag är död.

Utan blixtarna är mörkrets buller skrämmande,
Med strålande ögon av marmor och öron av slagfältets horn lämnar mig ingen
Jag är besudlad av alla,
Låt dem stå framför mig, i en spottkopp av pärlemor, prydd av blodets rubiner och tårarnas silverspektrum.

Sover jag, måste jag vara död!
Om jag sover ska jag jaga John Blund med en pöbel.
Facklor och gafflar mot halvmånens hammock!
Gamle John, din dröm är mig inte längre åtråvärd. I slutets kar betyder dina timmar ingenting och jag vilar hellre med ljusets ögon öppna, än blind i dunklets dova dån.

Och gryningen bjuder inte längre till dans, mitt hopp om det är flyktigt - jag snabbar mig på.
Solen har ånyo nekat mitt frieri.
Den vakna uppenbarelsen och upplysningens ljus har förkolnat. Därför ser jag inte längre det jag inte åtrår. Det lämnar världen och mig ensam medan baljan fylls och kanske är det Han som förbereder sin måltid.
Har jag då kommit i mål i tid har det högsta förgjort sig själv.
Där sinade hoppet, jag får fortsätta på nederlagets sista rus.

Frågan är svarad - jag lever en död mans liv.

När kitteln är full, ska jag lyfta mot begären.

Fredag hela veckan? Nej. Men...

Och så var jag där igen. Febriga Fredagen.
Bakfull från dagen innan gick jag runt med huvudvärk hela dagen. Jag brukar sällan vara bakfull på ett särskilt smärtsamt vis. Men denna gång var jag det. Den botades till slut med en öl när jag väntade på att ta tunnelbanan till Slussen för att träffa Nathalie och Linn.
Nathalie var sen, och Linn på det där slags humöret som bara kan ge upphov till två saker: Alkoholuppsving eller Alkoholförtret. Det visade sig att hon fann ett mellanting, men för att inte Tarantinofiera det hela så återkommer jag om den saken.
Nathalie hann med bussen i sista sekunden. Jag och Linn skrattade åt hennes andfåddhet och inte långt därefter var vi hemma i Lucellas snarlika penthousesuite där hon fixat tända ljus och annat tjejigt.
"Det började som en viskning", för att citera mig själv. Det dröjde inte alltför länge innan alla ölen var slut och Lucella drog fram en kladdig flaska Bacardi Razz. Vi fyllde glasen till bredden, über die sonne. Och vid det här laget hade det, som vi antog inte skulle komma, kommit. Alkoholuppsving. Vi var slarviga. Linn hade redan blivit fnittrig och sugen på fight.
Vi åkte till en bar på götgatan där jag bestämde mig för att försöka få in hela Lucellas huvud i munnen. Hon och Linn hade ekiperat sig med nördglasögon(inspirerade av yours truly, definitely) och jag ringde Robin, David och Daniel för visst fan skulle jag träffa dom.

Vi begav oss återigen till Marie utan någon dricka i händerna. På vägen tappades både jag, men framförallt Linn bort. Vi kom slutligen fram och på två röda befann vi oss på dansgolvet, där det knuffades, skreks, skrevdansades och vid det här laget hade Linn bestämt sig för att ge sig iväg ensam in i dimman. Snabbspolning: Hon blev av med allt utom värdigheten.
Så jag, Lucella, Nathalie och hennes vänner och grabbarna grus exploderade över dansgolvet lika kärleksfullt som alltid kvällen i ära (Klubben hette Love och det visade jag och Robin bannemig)

Jag bestämde mig för att äta en hamburgare och försöka ta mig hem. Men Febern sade till mig: Nej, så lätt ska det inte gå. Jag vill till Akalla.
Så jag vaknade upp i Akalla och för i helvete dom har inte en enda jävla gata där! jag irrade runt tills jag hittade en taxi. 210 spänn för att komma till Lilla Gatan.

Jag somnade med datorn i sängen till insikten att morgondagen inte skulle smaka lika sött, morgondagen skulle inte bjuda lika lätt på kvällens uppsving (->11 öl och fortfarande utan sluddrat tal)

Det var en fredag och en appertif av en lördag. Jag återkommer snart med lite annat.
Indie på er.

Och ridån gick upp.

Nikki vid spakarna, vid rodret, vid den stora röda knappen som kan utrota mänskligheten.
Idag fick jag pengar och det ständiga ihärdiga hemska snålandet som slutat vid pasta med ketchup och taffligt gredosvin har äntligen kommit till ett slut.

Jävla hyra att betala, varför står man ut när logi på Kumlan är gratis.
Numera börjar min helg redan på torsdagar och slutar så sent som tisdagar. Torsdagsöl var given igår och den dracks hemma hos Jake Nails och Johnny Shipwreck.
Vakna med huvudvärk och har knappt rört en muskel på hela dagen. Åt grandiosas fryspizza med extra allt. Pepperoni, kebab och skinka. Den var schysst men inte lika bra som Ristorante Salami. Åh, hur den smakar. Hur den smakar! Det är ungefär likt lejon som ryter, som ryter! (Väldigt internt jakanskämt men sådant måste komma med stundom)

Möjligen är den här uppdateringen helt värdelös, men det svider att se bloggen tyst allt för länge. Ikväll ska jag hem till Lucie Liu och dricka, och sedan förhoppningsvis ut om jag orkar.
Äh fan jag orkar.

Insett att jag mest lyssnar på post-punk revival nu.

Jag håller på att försöka styra upp ett radioprojekt med Trey till bloggen. Ni hörde rätt. Min plan är att jag och Trey ska släppa 30-60 minuters mp3-filer där vi babblar och spelar låtar. Det är egentligen bara två mickar som behövs och ett enkelt redigeringsprogram. Hör av er till mig eller Trey om ni har något av dessa.

Har hittat en ny(eller gammal egentligen) engelsk komediserie som heter Black Books. Aldrig hört talas om den men den är gjord av den supna irländaren till komiker Dylan Moran och Treys favorit Bill Bailey är huvudroll tillsammans med Moran. Handlar om en bitter bokförsäljare. Spana in om ni har lust.

Nu har jag lust att dricka öl. Indie på er.

Tomma fickor & Brist på kraft.

Febern förföljer mig.
Jag får svårare och svårare att minnas helgerna, allt flyter samman.
Fredag var torsdag och lördag var fredag, och världen spelade mitt sinne många spratt.
Mitt konto är tömt, och jag har ingen lust för meningslösa världsvisiter.
Allting är förjävligt förträffligt meningslöst här, och att se ens liv tyna bort är ibland tårdrypande skönhet.

Jag tror det fanns en fredag, jag mördade den dagen.
Jag tror det fanns en lördag, jag blev påmind om mordet, om minnets skylning. Jag ströp den dagen tills den inte längre kände igen luften, varpå jag släppte den och lät natten överleva.
Och sedan. När krypande änglar drog i min kropp försökte jag tillfredställa dem med att stå upp. Mer och mer, högre och högre skrek de och jag tvingades på strapatser jag sällan vill möta.
Jag vet inte om det fanns en helg, för liken har ruttnat, för asen har begravts och deras gravstenar filats sönder till sand.

Det förflutna existerar inte.
Och det sades till mig att det aldrig kommer att göra det.

Förlåt. Jag har aldrig träffat dig. Jag heter Nikki Fever. Vad heter du?

lösa armar o låtsassällskap

gruset förföljer mig, vaknade i morse, gruset låg i soffan. jag vaknade inte hemma hos mig. bredvid soffan fann jag grus. som att det skulle upptäckas.
små små stenar bestämmer sig för att vara jag. ett sargat jag, på en söndag.
gruset påminner mig om ruset
musiken formar mina tankar genom bruset
medan vinden ger mig söndag i suset
mörkret är som en vägg inför ljuset.
jag har respekt för gruset.
gruset.
ruset.
uselt.
måndag om ett tag. min domedag.
indie

Formad.

Jag såg en figur i fjärran
den stampade och skrek
som om jag skulle se på den
Jag såg solens strålar som studsade
mot dess mörka hjässa och mörkret det spreds
Och jag blåstes med dess dunkel

Och

när jag glömt alla atomer
när jag jag rivit sönder alla känslor
och stått ensam med en bister uppsyn
Såg jag att den var löjlig
Såg jag att dess rop inte var på hjälp,
bara var för att väcka sin egen hörsel.

Medan mina ärmar kavlas upp
saknar jag ärren som ska finnas där
Medan mina ögon stängs
önskar jag det finns tårar där
Men med knogar som blöder och tinningar som ilar
jag slår sönder ramen och bygger upp den igen

Det spruckna har levt mer än det hela.
Det fula har känt mer än det vackra.

Så jag låter kniven forma ett leende
syran väcka mina trötta ögon
Jag låter slagen ge färg åt min bleka hy

Och formas likt lera efter lakejernas lag.

färg på läpparna

med färg på läpparna sitter jag här. papayagul.. utsmetad över överläppen, jag är gruset, tyst medan staden gör sig förberedd på morgondagens måndagsrus. jag bävar inför uppgiften, inga batterin på min musikspelare. ingen uthållighet för trängseln på tunnelbanan, bara skrik, trumpenhet. bah!
ännu en helg har jag stridit mot, tagit emot med öppna dimmiga armar. med ett leende har jag mottagit kvällarna. ett leende jag inte sällan gett ut, både till nära o främmande. inför uppgiften. här är jag, mitt i dimman...
HÄR ÄR JAG skriker mitt anlete ut i korvkön, vill hämta min jacka, vill ta den sista som väldigt sällan bådar gott inför ens ansvarstagande. vill inte känna av det som gräver hål i mina tankar.
om några timmar vaknar jag. och då är det måndag.. veckans början börjar med bävan inför tisdagen. Januari.. vi är alla här.. o det lättar inte på mina tyngder.
det papayagula bränner mina läppar..
en karl har dött i sina egna sopor, han gick vilse påväg till vattenkranen. jag går vilse i min egen vetskap om verkligheten. imorgon, när jag vaknar är det ännu en måndag. saknar den sista som väldigt sällan bådar gott. saknar den som det sista.
god indie

Och jag ser inte ut genom persiennerna.

Febern här.
Sitter i min hemskt mörka lägenhet, mörk, karg, kal, och kall och jag vet inte vad. Känner mig lite irriterad i halsen och lyssnar på arctic monkeys första av en ren slump. Mardy Bum, vilken låt.

Den här veckan började jag i skolan till buller och bång, pompa och ståt. Nej. Det har varit diskussion på diskussion och lika socialt förövande som det brukar. Men på några mindre plan kändes det skönt att vara tillbaka och träffa vissa.

Lucella styrde upp en öl (klassölen har förändrats från hela klassen till enbart tre fyra stycken. Det känns bättre än hela klassen om jag ska vara ärlig.) Så jag hon Nathalie och två kompisar till Lucella drog till.... balthazar? något sånt.. Ölen var hyffsat billig och fantastiskt roligt att Nathalie blev karate på tre öl. Jag kallar det att jag söp henne under bordet, vare sig hon vill eller inte..

Äh som vanligt har jag inget av intresse att berätta. jag återkommer när jag kan berätta något underhållande.

Indie.

gruset på väldigt sen röd timme

gruset här. satte mig framför min skrivmaskin o skrev, jag skrev på min skrivmaskin. vad skrev jag? jo jag skrev såhär:
vinet sotg kva r jag fyllde laset o målade hennes br östvårtopr

de syntes mer, jag drack u pp och fyllde på igen och igen
musiken rev mig vidare, jag drack upp och fyllde åter u p mitt
tomma glas. tog en cigarett och skrev till h n jag träffar.
dito..dito. jag tycker hon är fin, hennes sätt att klia mig på ryggen gör mig
liten, lit n som den lilla jag är. glaset var åter tomt. jag fyllde på.
tar det slut sna t tänkte jag. en cigarett t änd s och åter en. natten berör
mig inte. hon i hallen stog kvar, hon med sina röda bröstvårtor.
stod kvar.
tyst tittade jag på henne, skålade gjorde ag, fast med henne el er för heenne
vet jag inte. en skål i ovisshet. klyschan..
ddet röda jag drack och det röda jag såg levde i denna stund i symb ios symbios
tillsammans med mig , lilla jag, med det röda. glaset var åter tomt
jag fyllde på.

god indie

listan är här.

om än lite omgjord från feberns, men såhär ser min ut.. som jag känner och minns just nu.

Årets skiva: markus krunegård markusevangeliet och dig out your soul oasis, blandskivor
Film: margot at the wedding kanske
Bok: simons 120 dagar
Komiker: henrik schyffert, alltid.
Lyx: flasköl
Låt: den som dör får se. markus krunegård
Man: seasick steve
Kvinna: karin mamma andersson
TV-Spel: att titta på när febern spelar mirrors edge
Öl: folköl
Kaffe: brygg
Macka: toast med ost o lemon curd
Resa: europa
Internetsida: www.theberrics.com
Sämsta bok: stieg larson, har int läst nåt av an o kommer aldrig att göra.
Konstnär: http://www.truthtag.com/
TV-Karaktär: svampbob fyrkant
Ångestdämpande: rötjut o kuber
Ångestskapande: samma
Ord: indie
Fras: god indie
Makaper: stegräknare, ska köpa en imorgon
Ost: brännvinskryddad
Fryspizza: coops mozzarella o pesto
Engelsk Panelshow; never mind the buzzkocks tror ja den heter.
Konsert: at the gates, tallest man on earth och primal scream
Djur: svampbob fyrkant
konstfilm: BLU
Musikvideo: claude francois-belle belle belle
TV-Serie (Komedi): seinfeld och flight of the conchords
Nitlott: mitten längst bak
Uppsving: ärtsoppa med johnnys senap
Insikt: slutat med nedladdning efter 7 skivor.
Klädstil: spindoctors med band of horses-influens
Färg: cmyk, flesh o proussian
Band: oasis och blandband
Plats: gagnef folkets park
Doft: rötjut o kan jang
Poser: ryan sheckler
Dans. vansinnesdansen
drygast: vakterna på berns
Skomärke: clarks originals
Kläder: flanell
penna: krink
författare: feber

EDA!!!



















ananas o febern

gruset här.
detta är bilder från gårdagskvällen då febern o gruset hade en kväll i hornstull. vi åt ananas o drack falu rötjut aka il conte. vi gaggade genom hela kvällen o en bit in i vinternatten.. sen hoppade vi på min skyltdocka "Eda".. hon har lite svårt att försvara sig mot IPO-eliten. men vi va snälla. riktigt bra kväll, en kväll som behövdes.. o att göra det med febern o falu rötjut gör det hela fullbordat. check.

Idag har jag varit ute på promenad med iceonit, vi gick o gick.. skönt med en promenad. jag gick även på isen.
snart kommer det en lista från mig också. ska bara fundera ut svaren.
god indie

En liten fredag. Eller om det var lördag?

Febern. Närvarande!
Jag tänkte, mot vissa personers möjliga vilja måhända, berätta eller egentligen visa någonting från en liten fredag, eller lördag. Jag minns inte riktigt.

Klockan halv fyra fick jag ett sms av Robin: Vill du äta middag med mig ikväll? Jag bjuder på Grogg! Puss.
Jag svarade gärna på direkten, rusade förbi systemet och köpa ett par nödöl och åkte sedan till Robins lyxvåning vid Fridhemsplan där ett par andra grabbar väntade och snart var både korvstroganoff, gin, vodka, osv. uppe på bordet.
När vi började känna oss oförskämt bekväma i varandras sällskap, så råkades en viss anekdot spelas in.




Sen drog jag, Robin och först även huvudrollen i filmen till Gröne jägaren. första gången jag varit där. Jag var inte imponerad. Det var hemsk karaokekväll och jag lurade dit 10 st manchesterkillar för jag trodde att ölen kostade 19. Den kostade 39. Där träffade jag och Robin upp med en kompis och hans kompisar och kvällen slutade med att jag sprang runt på bilar i gamla stan. Även en stor jävla SUV som en främling hjälpte mig upp på. Det kändes som om det skulle bli en större succé men sen stod jag bara där. King of the world. Och gick ner och hem.

Nu är jag för övrigt sjuk och slut efter två dagars helvete på jobbet med Gruset hela 100 meter bort från mig i Bloms medan jag slavade i Brickan. det var synd men hade sina trevliga stunder även om jag började dagen med feber (såklart?) och ond rygg.

Nu ska jag försöka bli frisk.
Indie.

lite som jag, eller jag som han..

gruset här på sena timmen.. babblade med ozzimus om spindoctors, han tyckte att jag påminner lite om hela deras grej, o jag höll med. döm själva i videon som följer. annars så sitter jag med träningsvärk o låtsas att det vore vodka i min apelsinjuice. en fin nattlig liten skruvmejsel vore inte dumt..
annars så missbrukar jag kan jang..
mms:ade en bild till febern för en liten stund sen. jag blev påmind av en gammal hassansketch. bamsegrillen. det handlar om hemlagad mos, ni som vet, ni vet, ni som inte vet, får ta reda på det. himla kul iallafall. skrattade för mig själv i väntan på nattbussen.
länken till låten two princes med spindoctors.
oki thats it for me.. förresten, jag ska också skriva min version av feberns lista fast i en liten förändrad tappning.
god indie

Indieår. (Updated)

Gott nytt år nippers. Febern här. Tänkte, såhär på nyårsdagen, göra en liten lista över årets bästa saker och ting. Without further a do(Eller vad heter det? Further a due? Further to do? Fuck it.)
Behöver inte vara saker som släpptes i år utan bara saker som varit bäst för mig.

Årets skiva: Modet Mouse - We were dead before the ship even sank (andra året i rad)
Film: Sweeney Todd
Bok: Arthur Rimbaud - En tid i helvetet
Komiker: David Mitchell
Lyx: Snus och alkohol
Låt: Modest Mouse - Cowboy Dan / The Cribs - Our Bovine Public
Man: Stephen Fry
Kvinna: Faith i Mirror's Edge
TV-Spel: Grand Theft Auto IV
Öl: Spendrups Bright
Kaffe: Arvid Nordqvist Colombia
Macka: Knäckebröd, prästost, tomat, salt och peppar, någon droppe olivolja
Resa: Fjäderholmarna open 2008.
Internetsida: Tråkigt men tyvärr - youtube (det är som google fast med film ungefär. kolla in den)
Sämsta bok: Martina Lowdens "Allt"
Konstnär: Trey Gravel
TV-Karaktär: Hank Moody
Ångestdämpande: Vin och Ilska
Ångestskapande: Hypokondri och kvällens avtoning
Ord: Vanvett
Fras: Jag tror mig vara i helvetet.
Makaper: Kaffebryggare med timer.
Ost: Västerbotten
Fryspizza: Ristorante Quattro Staggione
Engelsk Panelshow: Would i lie to you?
Talkshow: Friday Night with Jonathan Ross
Djur: Pingvin
Sketch: Lager Beer
Musikvideo: Foals - Balloons
Välgörenhet: WristStrong
TV-Serie (Komedi): Rules of Engagement
TV-Serie (Drama): The Sopranos
TV-Serie (Komedi/Drama): Californication
Nitlott: Att bli rånad i sömnen på tunnelbanan
Uppsving: Att David lånade ut sin HDTV till mig.
Insikt: Att trots äldre ålder så blir man liiiite slarvigare av starksprit
Uppfinning som sparar mig två minuter: Vitlökspress
Litterära tema: Helvetet
Klädstil: Electroindiepreppostpunkare
Färg: Neongul/Limegul
Band: The Cribs
Plats: Solna
Doft: Parfym på fingrarna när man är bakfull
Poser: Ett visst grodyngel. + Amy Winehouse
Dans. Tektonik
Dagdröm: Intressanta samtal och misshandel
Tråkigaste: Samma grodyngel som hedrades med poser-epitet
Skomärke: Gram
Klädmärke: American Apparel

Äh nu känner jag att den här listan börjar bli tråkig för att jag inte kommer på några bra grejer längre. Så det stannar nog här!
Gott nytt år än en gång nippers.
Indie.