med färg på läpparna sitter jag här. papayagul.. utsmetad över överläppen, jag är gruset, tyst medan staden gör sig förberedd på morgondagens måndagsrus. jag bävar inför uppgiften, inga batterin på min musikspelare. ingen uthållighet för trängseln på tunnelbanan, bara skrik, trumpenhet. bah!
ännu en helg har jag stridit mot, tagit emot med öppna dimmiga armar. med ett leende har jag mottagit kvällarna. ett leende jag inte sällan gett ut, både till nära o främmande. inför uppgiften. här är jag, mitt i dimman...
HÄR ÄR JAG skriker mitt anlete ut i korvkön, vill hämta min jacka, vill ta den sista som väldigt sällan bådar gott inför ens ansvarstagande. vill inte känna av det som gräver hål i mina tankar.
om några timmar vaknar jag. och då är det måndag.. veckans början börjar med bävan inför tisdagen. Januari.. vi är alla här.. o det lättar inte på mina tyngder.
det papayagula bränner mina läppar..
en karl har dött i sina egna sopor, han gick vilse påväg till vattenkranen. jag går vilse i min egen vetskap om verkligheten. imorgon, när jag vaknar är det ännu en måndag. saknar den sista som väldigt sällan bådar gott. saknar den som det sista.
god indie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar