torsdag 26 februari 2009

Indie Radio Numero Cinco(5).

Efter lång väntan kommer den.

Efter mycket strul kommer den.

Efter ett jävla helvete kommer den här, och ni får nöja er med vad ni får motherfuckers

Febern och Gruset har än en gång skapat radiohistoria.

God Indie På Er.

Nummer 5

måndag 23 februari 2009

Stubborn Beauty. Oh, Very well then.

Och jag kan inte tala fortfarande.

Så länge ingen präktig egg
har skurit bort hans hjärnsubstanser
och skingrat dimmorna i detta ägg
med feta gröna glanser

(Åh! Han som borde skära av en
läpp, sin näsa, öronen,
sin mage, lägga sig ner i graven
- härligt, härligt! - sina ben!)

å nej! så länge ingen egg har
gått på hans tjocka huvudskål
och ingen sten på bukens väggar
och ingen eld har ätit hål

på tarmen, kommer denna lurk
med sina dumma fräcka later
att ständigt vara samma skurk,
bedra och öva hjältedater

som en katt på Alpens krön:
förpesta alla sfärer värre!
Må vid hans död ändå en bön
gå upp till dig, o rymdens Herre!

Med endast jorden i sin svaga famn
tårar av blod faller över hans kind
kramar grus och damm för att hålla sig varm:
eggen över själen gör sig påmind.

fredag 20 februari 2009

Fredagsradio (Nummer 4).

Hej jag heter Nikki.

Trey har just gått och vi har ett nytt radioavsnitt. Det nya programmet kombinerat med att vi gjorde lite fel med micarna gör att våra röster (ibland iallafall, men går att regleras för det mesta med volymen) är en smula skräniga. Sorry! men låt inte detta skrämma bort er för det är nu äntligen mp3-format! Om ni klickar och har tur så kanske det tillochmed streamas.

Ses ikväll kanske.
Indie.

Nummer 4.

torsdag 19 februari 2009

Radion uppskjuten.

Nikki här.
Jag tänkte börja med att informera om att radion har på grund av schemakonflikter blivit uppskjuten till imorgon vid 4-tiden. Så efter 16:00 är det bara att requesta mig eller Trey om låtar.. Vi ber om ursäkt för detta men å andra sidan kan ni lyssna till oss när ni förkrökar. Så.. Jippie..

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt sugen på att skriva ett vanligt inlägg med vanlig text där mitt vanliga liv beskrivs, men det var så jävla länge sen.
Livet går på som vanligt. Det är mycket skola, med böcker att läsa och föreläsningar att hålla och gå på. Nu är det sportlov och jag hoppas att en tid ifrån saker och ting ska förbättra villkoren för detta letargi i varandet.
Min varelse är så förfärligt trött. Men jag sov inatt. Jag sov bra, trots allt. Och det är bra. Det gör att mina händer slutar skaka så förbannat och min panna slätas ut.

Men jag ser bekymrad ut i spegeln, jag hoppas att de förvirrade dragen jagas bort av solens ljus eller nattens mörker.
Jag är värdelös att uttrycka mig på nya sätt för att människor ska förstå. Och varför försöka när någon har sagt det bättre?

Men jag har gråtit nog. Var morgonljusning
är bitter, månen grym och solen kvav:
besk kärlek sänkte mig i tung berusning.
Å, brist, min köl! Å, tag mig, mörka hav!

Mitt vatten i Europa är kloaken
med skymnings dofter, där ett barn i gråt
sörjande prisger åt en svart och naken
och iskall ström sin fjärilslätta båt.

Jag kan ej längre rida matta vågor
och stjäla handelsskeppens snåla vind,
jag faller av från stolta flaggors lågor
och broars ögon som gör seglarn blind.
-Arthur Rimbaud

onsdag 18 februari 2009

Snart kommer våren.

Kanske drar det slöjan från mina ögon.






















Eller så stiger Febern.

Värmen stiger som solen vid ekarna, grenarna bränns sönder som mitt hår står i lågor och jag trodde inte mitt ansikte kunde bli rödare, men ett vedträ glöder som mest just innan det svartnar.

Hur kan himlen dåna! Jag har inte sett ett endaste moln på dess blå anlete. Men gör mig till en levande åskledare, om varje blixt får mullret att slumra kan jag stå på en klippa i oändligheten.
Mina axlar värker, vikten växer växer tills jag inte längre kan tala tills jag inte länge kan andas.

Jag kan inte tala!
Så jag syr ihop min mun och häftar mina armar till sidorna. Borrar ner mina fötter i marken och väntar.
Väntar på dånets sista rossling.

lördag 14 februari 2009

Då Så.

Jag är inte kapabel till visdom. Därför ödslar jag tid på irritation.
En dag lät jag sinnet välkomna mig, men jag stod på lur vid dörren och lät henne tråkas ut.
Därför är jag kravlös. Befängt om jag vore att kräva!
När flaskans botten unnar mig en smula mod: Jag är inte mer intelligent än någon utav er. Jag är bara mindre öppen för andra åsikter. Vad jag inte säger har jag aldrig belönat en tanke, och det som inte belönas med mina tankar är förkastligt och ej ens rödglödgade moln kan väcka en vacker bild av sådant som är grått sedan födseln.

Ännu vill jag inte förgöra mig själv, alltså finns det en gnutta hopp i denna kateter. Då måste ljuset finnas, då måste solen ännu lysa som en moders första anblick.
Jag är medveten om det löjliga. Men dramatikens drottningar sa att allt och inget är det hela. Alltså är allt också inget. Jag trasslar in mig i orden, jag slår krokben för mig själv när jag hellre stryker ord än lägger till ett nytt!
Han sa: Nikki, det viktiga är att du skriver, jag har skrivit tjugo böcker och levt ett vackert liv, men inte ens skrivit nog!
Han sa att jag skulle skriva.
Och det gör jag.

Inspirationen är flyktig. Den har redan lämnat mig.

torsdag 12 februari 2009

INDIE PISS-OFF'S RADIO 3




uhf uhf uhf uhf
Här kommer den som ni alla har väntat på.

Nummer 3

Vi har inte än fixat några av problemen vi gnällt över men vi verkar ha fått hjälp till nästa gång. Så håll tummarna.

OCH! Johnossi är på lördag, inte fredag. Något Trey råkar säga i sitt lyriska tillstånd under radion. Han är helt sjuk.

Här är för övrigt videon vi pratar om:
(kolla den när vi nämner den för känslans skull)



Det var allt vi hade att säga för ikväll. Lyssna och förhoppningsvis njut.
God Indie.
Febern & Gruset.

måndag 9 februari 2009

en annan del av gruset

jag är rädd för det här, det som kommer, hur kommer jag agera, vad står jag för.
tunnelbanan är full av människor som lever det vanliga livet. alltid lite bakis på söndagar, aldrig full. aldrig suget efter slumpen av det kvarglömda vinet. nej, NEJ!
promenader, pizza, pest.. PEST, eller kolera. deras blickar glöms kvar, stirrandes in i min. min tomma trasiga blick, mitt anlete. vad ser de? ser de mitt förstånd, för jag gör inte det, nån som vet? nån som kan, nån som funnit det? jag är vilsen utan, som alla. full i tunnelbanan, druckit slumpen av det kvarglömda vinet, vill inte gå, kan inte stå, stirrar men ser ingenting. förlorat sinne, inget minne. jag vet vad jag ser men litar så pass lite på mig själv att jag blir misstänksam. hela jag ljuger.
jag ljuger upp en kuliss som passar för stunden, bekvämt men jobbigt i längden för vissa. inte för mig dock då jag inget minns. då jag inget minns av vad som varit.
en plötslig spark av verkligheten, dock inte min, väcker mig föga. inte intresserad.
tom o tyst, snyft, persienner som skydd mot omvärlden, vill inte vara med. vill inte ta del av allt det som kallas verklighet.
golvet är kallt, balkongdörren släpper in kylan. jag gör inget åt det.
med mina knän som huvudkudde sitter jag, ihopkrupen. kall o tyst, sitter jag. folkölen i handen svider.
NOG, är detta nog. ett troget NOG som åter gör sig påmind. jag låter tårarna blöta ner mina knän. jag har sett friskare ut än idag.

söndag 8 februari 2009

Blodet rinner och färgar mina naglar röda
Ack en så feminin känslomöda.

Jag skrev så förut. Poetiskt skräp som skulle betyda någonting. Det gör det inte. Hur texter än kan hjälpa de mest desperata situationer så betyder de sällan mer än ansträngningen. Frågan är bara vem som bryr sig om endera. Om det som kommer eller det som inte kommer.

Så! Nu fick jag en strimma tankeförmåga. Vem oroar sig för mig?
Inte är det jag. Och varför skulle jag hellre slå mig själv i ansiktet än kyssa mig?
Kanske har ensamheten tröttnat på sitt sällskap.

Jag vaknade utan ilska idag. Likt fäders mest förödande blickar. Ingen ilska. Bara besvikelse.
Har dagen då kommit? Jag har länge väntat på den. Då pipan helt vänds mot mig själv. Om jag vill förstöra allting måste jag onekligen förstöra mig själv.
Dagen då jag chockas av tårars sälta får jag se.

Febern förföljer mig.
Se om han lurar runt din huskrök.

lördag 7 februari 2009

Jag hatar sånt här ännu mer.


Feber. Men Lucella blir ledsen om jag inte gör det. Hon "utmanade" mig på någon fjantig bild grej. Gå in i dina bilder och välj sjätte mappen och sjätte bilden.. Och berätta om den.

Här är jag och Trey när vi spelade in mästerverket kir-lir. Det var inte kir vi drack under inspelningen, för den drack vi upp kvällen innan. Och maten var kall, jag frös om fingrarna som fan och sen klippte vi ihop den med Ragge på kulturama.

Det var typ det. Jag utmanar: Nathalie

fredag 6 februari 2009

IPO Radio numero dos.

ALL WE NEED IS
RADIO

Nummer 2
(efter första låten kommer en paus... utan anledning. vi kunde inte få bort den med vårt progtam.)
Förlåt. Fortfarande wma. Men mindre. Vi är inte ännu helt klara på allting.

Gruset är dock korthårigare, tack vare Feberns hårexpertis.
Hår överallt.

Historier om ikväll, som slagsmål och grannosämja kommer imorgon. Rykten och ilska. Sanningen kommer imorgon. Vi lovar inget. Men kanske.

Lyssna nu för fan. Förlåt att det inte är mp3, det blev för stort. Hör av er om ni MÅSTE ha i det formatet. Vi jobbar på det.

Lyssna aldrig på sveriges radio.
God Indie.
Gruset & Febern.

tisdag 3 februari 2009

Hopplöst hopplös,

Jag behöver inte upplysas idag.
Nej, idag är allting klart. Och jag ber inte om insikter - det gör jag aldrig.
Men inte heller bryr jag mig om tankar.

Människan är vidrig och agerar efter sitt begär,
Hur kan vi älska människor vars ögon speglar mot dem?
Människan är vidrig.
De som skadar jorden, är de som lever, och de som skadar jorden är de som är människor
Därför är vi alla Tellus pest!

Vi är alla förlorare, förstår du inte?
Det blir inte bättre än så, du finner hål i mörkret snabbare än glimten av solens fader.
Det är så det är fallit! Ingen av våra lotter skiljer sig åt, vi reder dem bara olika. Därav är det sant att vi är en och samma.
Andra tankar är bara hybris frestelse.
Låt din mun slutas, när ord aldrig räcker till,
Låt dina ögon slutas, när färger slutar fläcka,
Låt dina öron slutas, när ljud skriker nog,

Och låt ditt sinne slutas,
För smutsets eviga matta lyfter ej, från oss, från dig.

The Master and Cheap Wine.

Feber.
Ledsen att vi inte uppdaterat sen radion, men jag tror vi båda behövde en paus efter första avsnittet. Det var en lång dag, men det verkar som om ni gillade det och vi ser grymt fram emot torsdag då ett nytt avsnitt sänds. Jag ska återkomma med vilken tid det är bra att ni önskar låtar under.. Kom ihåg: En väljs ut och denne nämns även av Dj Grus och Dj Feber.

Sitter och dricker billigt gredos vin, fy fan vilket urin. Smakar som vingummisaft mixat med jord och lampolja. Helt okej. Och en Åbro Mästaren för att utjämna balansen. Något fult och något fint.

I helgen var jag på Söderhallen eller vad det heter två kvällar i rad. Jävligt otippat. Första kvällen med Gravel och några till och andra kvällen med Toxic, Shipwreck och några till. Den senare minns jag minst av varav det var helgens största ångestmoment.

Imorgon är det friluftsdaaaa ääh.. Vem fan bryr sig, jag återkommer kanske om ett tag när jag behöver skrika.

Indie.