Radion uppskjuten.

Nikki här.
Jag tänkte börja med att informera om att radion har på grund av schemakonflikter blivit uppskjuten till imorgon vid 4-tiden. Så efter 16:00 är det bara att requesta mig eller Trey om låtar.. Vi ber om ursäkt för detta men å andra sidan kan ni lyssna till oss när ni förkrökar. Så.. Jippie..

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt sugen på att skriva ett vanligt inlägg med vanlig text där mitt vanliga liv beskrivs, men det var så jävla länge sen.
Livet går på som vanligt. Det är mycket skola, med böcker att läsa och föreläsningar att hålla och gå på. Nu är det sportlov och jag hoppas att en tid ifrån saker och ting ska förbättra villkoren för detta letargi i varandet.
Min varelse är så förfärligt trött. Men jag sov inatt. Jag sov bra, trots allt. Och det är bra. Det gör att mina händer slutar skaka så förbannat och min panna slätas ut.

Men jag ser bekymrad ut i spegeln, jag hoppas att de förvirrade dragen jagas bort av solens ljus eller nattens mörker.
Jag är värdelös att uttrycka mig på nya sätt för att människor ska förstå. Och varför försöka när någon har sagt det bättre?

Men jag har gråtit nog. Var morgonljusning
är bitter, månen grym och solen kvav:
besk kärlek sänkte mig i tung berusning.
Å, brist, min köl! Å, tag mig, mörka hav!

Mitt vatten i Europa är kloaken
med skymnings dofter, där ett barn i gråt
sörjande prisger åt en svart och naken
och iskall ström sin fjärilslätta båt.

Jag kan ej längre rida matta vågor
och stjäla handelsskeppens snåla vind,
jag faller av från stolta flaggors lågor
och broars ögon som gör seglarn blind.
-Arthur Rimbaud