Nikki & Trey for the Win.

Efter ett par minuter såg jag Treys huvud börja sjunka, nästan falla mot marken. Först in i glasrutan, sedan gled han långsamt ner mot den gulskrovliga järnstången. Just som han skulle slå huvudet i den förde jag fram handen och lät den stödja hans huvud. Han märkte ingenting, han såg så rofylld ut med sina korslagda armar och ben. Jag hoppades att han inte skulle börja dräggla medan jag tittade på en tjej i sätet mitt emot oss. Hon satt och pillade på sin mobil, eller låtsades. Jag såg henne snegla mot oss då och då och jag klappade hans huvud: "Stackars lilla Trey." Hon skrattade, kollade inte åt vårt håll först men tittade snart upp. Jag log åt henne.
"Han är lite trött. Det har varit en stor dag för honom idag, eller hur Trey?"
Hans slappa hand viftade mot mitt huvud.
"Är det så?" Hon hade en röst i alla fall. "Vad heter det lilla livet då?"
"Han heter Trey."
"Han var minsann en fin en", sa hon och såg på mig.
"Den finaste. Jag tar hand om honom."
Hon reste sig upp samtidigt som tunnelbanan började sakta in.
"Det var trevligt att träffa dig. Och Trey."
"Nöjet var på vår sida", sa jag och klappade Treys sjunkna rygg. Han viftade med handen i ett skenbart försök till ett Adjö.

tipsy tipsy getting tipsy

vänner!
först vill jag säga att det är skönt att sidan börjar vakna till liv igen. mr fever visar återigen att hans funderingar är värda att betänka. grymt mr fever boi. jag o andra sidan kommer här med endast ett litet musiktips. men inte viket tips som helst. nej, vänner och indiefolk. kolla in denna man så förstår ni varför. hujah
seasick steve- cut your wings

hoppas på att få se dig i helgen min fina fever.
god indie på er.

Om världen är inspiration.

Måste jag hitta nya delar av min värld.

& Nikki Fever sade:
Att en vägg utan prydnad är ett tomt ark.
Ett tomt ark är möjligheter.
Möjligheter förstörs av försök.
Och försök berövar möjligheterna deras värde.
Inget är bättre än ursprungets tanke.

Ska jag fortsätta?

Det finns saker som inte förändras för att vi inte låter dom.
Vi matas av våra val resten av våra liv, och det äter oss inifrån
för att vi inte kan förändra, nej stryk, vi vågar inte förändra
för skulle vi förändra förvirrar vi valens förutsättningar
att vi förändras.

Vill jag fortsätta?

Det finns ingen chans till att sikta högre än våra hustak om vi inte ser alla hustak som någonsin gjorts. Och vi är så trygga under våra egna tak att vi räds tanken att låta himmelen ensam vila som tak över våra huvuden.

Trygghet är Stillhet, och Stillhet är Tystnad, och Tystnad är Lugn,
Lugn är Förjävligt.

Jag vill ha lite jävla Kaos
Jag behöver Kaos.

"I wish we could open our eyes. To see in all directions at the same time."

En Tid i Helvetet.

"Förr, om jag minns rätt, var mitt liv en festmåltid där alla hjärtan öppnade sig, där allt vin flödade. En kväll lät jag Skönheten sitta i mitt knä. Och jag fann henne bitter. Och jag förolämpade henne.
Jag beväpnade mig mot rättvisan.
Jag flydde. Häxor, fattigdom, hat, det är åt er min skatt har blivit anförtrodd!
Jag lyckades fördriva allt mänskligt hopp ur min själ. Som ett rovdjur störtade jag mig tyst över varje glädjeämne och kvävde det."

Indie Tack Pastorn.

Fever här.

Löjligt. Det här är löjligt. Det uppdateras så dåligt här just nu och jag är lika skyldig till bloggarna fallerade intresse som de andra indie-kidsen. Har varit mycket i skolan för oss båda, och det har inte varit mycket nytt lyssnade egentligen från min sida.. Men måste rekommendera om ett band som kallas Reverend and the Makers.. Ikväll undvek jag en författarträff med litteraturvärldens mest osköna person Martina Lowden som skrev en 650 sidig lång BLOGG vid namn "Allt"(Fy fan vilket dynga) och blev hyllad av kulturkritikerna och sa den otroligt osköna frasen "Alla inom litteraturen blev ju chockade när jag kom och hade svart hår och basker, var annorlunda" (ungefär så sa hon).. Helt jävla sanslöst vad jag lackade. Ville nästan gå på mötet bara för att säga "Varför kan du inte skriva någon riktig roman som en riktig författare som till exempel Jan Guillou?" Ahja struntsamma nu blir jag alldeles för upprörd för att erbjuda er den varma indievibben jag försöker imprägnera i alla mina inlägg.

Kanske ska göra detta till ett lite längre inlägg. Om ni inte visste det så är Trey Gravel en underbar gubbe, det hoppas jag ni inte glömt för det har inte jag. Du har ditt och jag har mitt just nu brukar vi säga, och då kan det vara svårt. Konstnärer och författare går skiljda ringliga vägar mot samma mål som man säger. Jag vet inte om man säger så men det stämmer lite.. Här är lite skön musik iallafall från Reverend and the Makers.

Kolla.

Snart spelar The Last Shadowpuppets på cirkus.. det skulle jag vilja se men tror inte jag kan. Måste nämligen spara pengar för att åka till New York med familjen inom en snar framtid.. Men vad bryr ni er om det? Var glada för min skull bara..

I helgen ska jag ut till Rickeby och dricka öl och vin med klassen. Övernattning var obligatoriskt så blir nog jävligt kul om jag lyckas få mer än 2 timmars sömn kvällen innan.. Vi får se hur det blir..

Indie på er, ni som fortfarande är med oss.
Nikki