Liv. Letargi i varandet.

Febern.
Såhär tänker jag om musik, musik som ska eller faktiskt gör en lite gladare.
Personligen gillar jag musik som antingen ser det ljusa i det mörka(Vi tar börjar med Modest Mouse exempel för dom är oslagbara: Dashboard), säger att det är mörkt men kom för över det för fan(Float on), eller kanske ser komik i dekadens (annan artist: Ida Maria - Louie).

Sedan finns det också sådana som bara helt enkelt är glada, vidrigt glada, och gör att man inbillar sig att allt egentligen är helt okej. Vedervärdiga hallucinationer och konstigt nog, gällande mig själv, så är dessa ofta helt omöjliga att förklara varför jag gillar dom (samma gäller film. Se The Notebook och Notting Hill). Men jag ändå måste jag tipsa om det för att kanske någon tvillingsjäl kan få samma falska lyckokänsla som jag får.

Nu är låten från det danska popbandet Alphabeat. Vissa kallar det indie men jag är inte riktigt övertygad.. Trodde att jag hade hittat en mindre guldklimp men tyvärr var alla andra låtar (än den jag snart ska tipsa om) ganska så tråkiga. Låten är Fascination och jag kan svära att jag hört den någonstans. Den kanske rentav är en populär låt. Hursomhelst får jag sommarkänslor och det är aldrig fel, jag får färglada blixtar av bilder och jag vill dansa lite..

Jaha annars då.. Jag ska dra iväg till systemet.. oj! Nu! Fortsätter snart. Fever out.

-

Jag hann. Oroa er inte.. Förövrigt är min favoritord Vanvett.. Det är enkelt, vackert och allittererande (trots att det enbart är ett ord). Vanvett. Vanvettets Vedervärdiga Violiner ska mitt band heta om jag någonsin får något... Vilket inte kommer hända. Förstår inte hur folk kan spela gitarr som dom gör, förstår inte hur folk kan hålla koll på båda händerna när dom spelar piano, osv. Jaja jag vet vad ni tänker - jag är en jävel på luftgitarr men det är sällan jag visar upp den talangen.. antagligen har mina grannar fått ett par goda skratt när dom tittar över här en fredageftermiddag och jag står framför spegeln, wailing away..

Igår var jag på teater (Tre systrar av Anton Tjechov) och sen mötte jag upp med fyra kompisar, eller egentligen 2-3 + 1 som jag inte känner riktigt bra men vars parfym av någon anledning sitter kvar på mina fingrar..

Ikväll hoppas jag att få träffa Trey och lite boys ute i sumpan för rom och öl, men senast jag hörde från Trey så satt han och drack öl på sin skola.. så.. Jag förväntar mig nog ingenting..

Äh, nu har jag ingenting intressant att säga mer.. Men här är en fin bild på mig som jag inte sett förut, måste varit full när jag tog den men stilig är jag iallafall. Indie.

Det blir trots allt ett längre inlägg.. Jag var och rotade i gamla Kreativt Skrivande-grejer och kom ihåg en film jag och Trey gjorde för en uppgift där.. Ni minns den säkert.. "Vi tar stryptag på söndagen".. Här är den om ni inte minns:

Och här är en del av analysen som en kompis skrev: "Filmen slutar i ett hysteriskt skratt. På ett sätt öppnar det för nya tolkningar eller så kan man välja att se det som att de stärker de tidigare tolkningarna. För mig så kan det antingen betyda att det är ett lyckligt slut, att de hade en rolig dag tillsammans. Eller så kan det stärka bilden av att de är lite höga eller lite galna och att de tappar kontrollen. Hela filmen skulle också kunna vara en konstig dröm. Antingen i form av en osammanhängande dröm där man inte riktigt förstår kontexten eller en dröm där man träffar en polare och gör lite lustiga saker. Annars skulle det kunna stå för att världen är en hemskt värld men har man bara sin vän så klarar man allt."

Där var det slut. Det är en hemsk värld. Men har man sin vän så klarar man allt.
I N D I E

Allt annat än Lugn.

Feberns Gensvar:
"Visst finns det företeelser som varken är kommersiellt gångbara eller intressanta ur andra synpunkter"
Lugn! Ditt högmod är hycklande, synpunkter frodas bland synsätt och Lugn! hör själv vad du säger;
företeelser som bara har en synpunkt har bara din egen.
Fördöm ignoransen
Hylla det enkla!
Att allt är formlöst oändliga vinklar och strävan även. Oändlighetens tid!
Djärva Lugn,
Korsa det intressanta med kommersiella, synpunkter skiljs mellan båda! bespara mig tafflig zeugma!
Spring ifrån diktspöken med falska profetior!

"Visst finns det problem som varken kan skyllas på andra eller göra anspråk på deras uppmärksamhet"
Ditt Lugn är din boja, se mitt finger hör min röst!
Jag är uppmärksamhetens supernova.
Den absoluta sanningen! jag har sett alla problem och beskyllt alla för dem,
Sett all förtret och likt myran samlat det gång på gång och släppt där jag behagar.
Alla problem manifesteras i de svaga, förtvinar som as och glupskt slukar asätarna upp resterna.
Uppmärksamhet sprider problemen hos den Uppmärksammade och De svaga ser döden i allt!
En tid fanns då, likt allmosor, problem delades ut, åh hur de flöda och späddes späddes ut till fragment likt smält socker i absint och hör Lugn!
En sådan tid fanns men de svaga är giriga.
Åh min styrka förbannar mig.
Låt mig vila.

"Visst finns det en sorg som är så upplevd att den är äcklig"
Jag hör, jag hör och ditt barnsliga initiativ att vara naiv är bedårande bittert.
Jag har vandrat i graven, skålat i underjorden med tunga av guld har jag fått Satan att rodna.
Jag skulle dansa med dig och om äcklet kysst ditt bröst skulle jag säga att ingen sorg är
upplevd
nerdöd
sidvänd eller erfaren
Som solens flammor är den oändlig och seende, som ringar på vattnet Ekar och röster Vågar.
En sorg All sorg. Oändlighetens sorg! Backa demon! Vår sorg är inte för dig att döma,
Äcklig nej Vacker!
Lugn, röster vågar och vatten ekar men ingen sorg yttras, nej ingen sorg handlas.
Jag är uppmärksamhetens supernova
Jag är sorg Jag är absolut Sanning och Tystnad.
Jag är allt annat än Lugn.

Nikki & Trey for the Win.

Efter ett par minuter såg jag Treys huvud börja sjunka, nästan falla mot marken. Först in i glasrutan, sedan gled han långsamt ner mot den gulskrovliga järnstången. Just som han skulle slå huvudet i den förde jag fram handen och lät den stödja hans huvud. Han märkte ingenting, han såg så rofylld ut med sina korslagda armar och ben. Jag hoppades att han inte skulle börja dräggla medan jag tittade på en tjej i sätet mitt emot oss. Hon satt och pillade på sin mobil, eller låtsades. Jag såg henne snegla mot oss då och då och jag klappade hans huvud: "Stackars lilla Trey." Hon skrattade, kollade inte åt vårt håll först men tittade snart upp. Jag log åt henne.
"Han är lite trött. Det har varit en stor dag för honom idag, eller hur Trey?"
Hans slappa hand viftade mot mitt huvud.
"Är det så?" Hon hade en röst i alla fall. "Vad heter det lilla livet då?"
"Han heter Trey."
"Han var minsann en fin en", sa hon och såg på mig.
"Den finaste. Jag tar hand om honom."
Hon reste sig upp samtidigt som tunnelbanan började sakta in.
"Det var trevligt att träffa dig. Och Trey."
"Nöjet var på vår sida", sa jag och klappade Treys sjunkna rygg. Han viftade med handen i ett skenbart försök till ett Adjö.

tipsy tipsy getting tipsy

vänner!
först vill jag säga att det är skönt att sidan börjar vakna till liv igen. mr fever visar återigen att hans funderingar är värda att betänka. grymt mr fever boi. jag o andra sidan kommer här med endast ett litet musiktips. men inte viket tips som helst. nej, vänner och indiefolk. kolla in denna man så förstår ni varför. hujah
seasick steve- cut your wings

hoppas på att få se dig i helgen min fina fever.
god indie på er.

Om världen är inspiration.

Måste jag hitta nya delar av min värld.

& Nikki Fever sade:
Att en vägg utan prydnad är ett tomt ark.
Ett tomt ark är möjligheter.
Möjligheter förstörs av försök.
Och försök berövar möjligheterna deras värde.
Inget är bättre än ursprungets tanke.

Ska jag fortsätta?

Det finns saker som inte förändras för att vi inte låter dom.
Vi matas av våra val resten av våra liv, och det äter oss inifrån
för att vi inte kan förändra, nej stryk, vi vågar inte förändra
för skulle vi förändra förvirrar vi valens förutsättningar
att vi förändras.

Vill jag fortsätta?

Det finns ingen chans till att sikta högre än våra hustak om vi inte ser alla hustak som någonsin gjorts. Och vi är så trygga under våra egna tak att vi räds tanken att låta himmelen ensam vila som tak över våra huvuden.

Trygghet är Stillhet, och Stillhet är Tystnad, och Tystnad är Lugn,
Lugn är Förjävligt.

Jag vill ha lite jävla Kaos
Jag behöver Kaos.

"I wish we could open our eyes. To see in all directions at the same time."

En Tid i Helvetet.

"Förr, om jag minns rätt, var mitt liv en festmåltid där alla hjärtan öppnade sig, där allt vin flödade. En kväll lät jag Skönheten sitta i mitt knä. Och jag fann henne bitter. Och jag förolämpade henne.
Jag beväpnade mig mot rättvisan.
Jag flydde. Häxor, fattigdom, hat, det är åt er min skatt har blivit anförtrodd!
Jag lyckades fördriva allt mänskligt hopp ur min själ. Som ett rovdjur störtade jag mig tyst över varje glädjeämne och kvävde det."

Indie Tack Pastorn.

Fever här.

Löjligt. Det här är löjligt. Det uppdateras så dåligt här just nu och jag är lika skyldig till bloggarna fallerade intresse som de andra indie-kidsen. Har varit mycket i skolan för oss båda, och det har inte varit mycket nytt lyssnade egentligen från min sida.. Men måste rekommendera om ett band som kallas Reverend and the Makers.. Ikväll undvek jag en författarträff med litteraturvärldens mest osköna person Martina Lowden som skrev en 650 sidig lång BLOGG vid namn "Allt"(Fy fan vilket dynga) och blev hyllad av kulturkritikerna och sa den otroligt osköna frasen "Alla inom litteraturen blev ju chockade när jag kom och hade svart hår och basker, var annorlunda" (ungefär så sa hon).. Helt jävla sanslöst vad jag lackade. Ville nästan gå på mötet bara för att säga "Varför kan du inte skriva någon riktig roman som en riktig författare som till exempel Jan Guillou?" Ahja struntsamma nu blir jag alldeles för upprörd för att erbjuda er den varma indievibben jag försöker imprägnera i alla mina inlägg.

Kanske ska göra detta till ett lite längre inlägg. Om ni inte visste det så är Trey Gravel en underbar gubbe, det hoppas jag ni inte glömt för det har inte jag. Du har ditt och jag har mitt just nu brukar vi säga, och då kan det vara svårt. Konstnärer och författare går skiljda ringliga vägar mot samma mål som man säger. Jag vet inte om man säger så men det stämmer lite.. Här är lite skön musik iallafall från Reverend and the Makers.

Kolla.

Snart spelar The Last Shadowpuppets på cirkus.. det skulle jag vilja se men tror inte jag kan. Måste nämligen spara pengar för att åka till New York med familjen inom en snar framtid.. Men vad bryr ni er om det? Var glada för min skull bara..

I helgen ska jag ut till Rickeby och dricka öl och vin med klassen. Övernattning var obligatoriskt så blir nog jävligt kul om jag lyckas få mer än 2 timmars sömn kvällen innan.. Vi får se hur det blir..

Indie på er, ni som fortfarande är med oss.
Nikki