Liv. Letargi i varandet.

Febern.
Såhär tänker jag om musik, musik som ska eller faktiskt gör en lite gladare.
Personligen gillar jag musik som antingen ser det ljusa i det mörka(Vi tar börjar med Modest Mouse exempel för dom är oslagbara: Dashboard), säger att det är mörkt men kom för över det för fan(Float on), eller kanske ser komik i dekadens (annan artist: Ida Maria - Louie).

Sedan finns det också sådana som bara helt enkelt är glada, vidrigt glada, och gör att man inbillar sig att allt egentligen är helt okej. Vedervärdiga hallucinationer och konstigt nog, gällande mig själv, så är dessa ofta helt omöjliga att förklara varför jag gillar dom (samma gäller film. Se The Notebook och Notting Hill). Men jag ändå måste jag tipsa om det för att kanske någon tvillingsjäl kan få samma falska lyckokänsla som jag får.

Nu är låten från det danska popbandet Alphabeat. Vissa kallar det indie men jag är inte riktigt övertygad.. Trodde att jag hade hittat en mindre guldklimp men tyvärr var alla andra låtar (än den jag snart ska tipsa om) ganska så tråkiga. Låten är Fascination och jag kan svära att jag hört den någonstans. Den kanske rentav är en populär låt. Hursomhelst får jag sommarkänslor och det är aldrig fel, jag får färglada blixtar av bilder och jag vill dansa lite..

Jaha annars då.. Jag ska dra iväg till systemet.. oj! Nu! Fortsätter snart. Fever out.

-

Jag hann. Oroa er inte.. Förövrigt är min favoritord Vanvett.. Det är enkelt, vackert och allittererande (trots att det enbart är ett ord). Vanvett. Vanvettets Vedervärdiga Violiner ska mitt band heta om jag någonsin får något... Vilket inte kommer hända. Förstår inte hur folk kan spela gitarr som dom gör, förstår inte hur folk kan hålla koll på båda händerna när dom spelar piano, osv. Jaja jag vet vad ni tänker - jag är en jävel på luftgitarr men det är sällan jag visar upp den talangen.. antagligen har mina grannar fått ett par goda skratt när dom tittar över här en fredageftermiddag och jag står framför spegeln, wailing away..

Igår var jag på teater (Tre systrar av Anton Tjechov) och sen mötte jag upp med fyra kompisar, eller egentligen 2-3 + 1 som jag inte känner riktigt bra men vars parfym av någon anledning sitter kvar på mina fingrar..

Ikväll hoppas jag att få träffa Trey och lite boys ute i sumpan för rom och öl, men senast jag hörde från Trey så satt han och drack öl på sin skola.. så.. Jag förväntar mig nog ingenting..

Äh, nu har jag ingenting intressant att säga mer.. Men här är en fin bild på mig som jag inte sett förut, måste varit full när jag tog den men stilig är jag iallafall. Indie.

Det blir trots allt ett längre inlägg.. Jag var och rotade i gamla Kreativt Skrivande-grejer och kom ihåg en film jag och Trey gjorde för en uppgift där.. Ni minns den säkert.. "Vi tar stryptag på söndagen".. Här är den om ni inte minns:

Och här är en del av analysen som en kompis skrev: "Filmen slutar i ett hysteriskt skratt. På ett sätt öppnar det för nya tolkningar eller så kan man välja att se det som att de stärker de tidigare tolkningarna. För mig så kan det antingen betyda att det är ett lyckligt slut, att de hade en rolig dag tillsammans. Eller så kan det stärka bilden av att de är lite höga eller lite galna och att de tappar kontrollen. Hela filmen skulle också kunna vara en konstig dröm. Antingen i form av en osammanhängande dröm där man inte riktigt förstår kontexten eller en dröm där man träffar en polare och gör lite lustiga saker. Annars skulle det kunna stå för att världen är en hemskt värld men har man bara sin vän så klarar man allt."

Där var det slut. Det är en hemsk värld. Men har man sin vän så klarar man allt.
I N D I E