söndag 9 november 2008

Förutsägbara foster.

Haha!
Åh Haha!
Se mig se mig Haha!
Vidriga grodyngel, jag stampar å stampar
Ledsen jag vrider känslorna ur led sen
får kotor ligga kvar på gravarna av våra fäders misstag
Haha!
Jag har dansat med galenskapen, fått lyckan att rodna av vanvett
Solen, var barmhärtig
Jag har aldrig velat vara ett virus av det bittra

Se mig se mig, tror du verkligen jag vill?
Jag har smakat på er alla, jag har smakat på dig
spottat ut er för ni faller mig inte i smaken
Jaså, ni säger att jag är vetgirig, jaså ni säger att
jag tumlar runt med nonsens
yngel
Jag skriker åt de små ljusplättarna
De irriterar allt för mycket
Var är mörkret som mig alltid omfamnat?

För övrigt finns det inga öppna ögon
lär dig lilla du
lär dig
Vid hav av tårar fyller jag min butelj
Vid berg av torkad galla och koagulerat blod
har jag somnat, utan att ångra någonting

Ha! Följ med. Vi vänder på skivan.
Vidriga nyanser! Ni betyder ingenting för mig
Jag har frodats bland färger och skrattat åt dess toner
Och jag hade skimrande paljetter som pupiller och jag såg
att jag aldrig kommer älska er
Att jag kommer förmultna av hat.

Se mig se mig
Lyssna,
dramatikens drottningar darrar vid mina fötter
Drick
Jag har träffat alla sorter
Jag har väst åt alla er
Det speciella intellektuella spirituella ni tror er besitta
Är falskt
Fåniga marionetter

Ni dansar allt för enkelt efter mina fingrar.

Inga kommentarer: