Tomma fickor & Brist på kraft.

Febern förföljer mig.
Jag får svårare och svårare att minnas helgerna, allt flyter samman.
Fredag var torsdag och lördag var fredag, och världen spelade mitt sinne många spratt.
Mitt konto är tömt, och jag har ingen lust för meningslösa världsvisiter.
Allting är förjävligt förträffligt meningslöst här, och att se ens liv tyna bort är ibland tårdrypande skönhet.

Jag tror det fanns en fredag, jag mördade den dagen.
Jag tror det fanns en lördag, jag blev påmind om mordet, om minnets skylning. Jag ströp den dagen tills den inte längre kände igen luften, varpå jag släppte den och lät natten överleva.
Och sedan. När krypande änglar drog i min kropp försökte jag tillfredställa dem med att stå upp. Mer och mer, högre och högre skrek de och jag tvingades på strapatser jag sällan vill möta.
Jag vet inte om det fanns en helg, för liken har ruttnat, för asen har begravts och deras gravstenar filats sönder till sand.

Det förflutna existerar inte.
Och det sades till mig att det aldrig kommer att göra det.

Förlåt. Jag har aldrig träffat dig. Jag heter Nikki Fever. Vad heter du?