Pytt-indie-panna.

Jag har funnit lösningen! (Fever)
På alla mina matproblem. I alla fall tror jag det.
Coops pyttipanna kostar bara 25 spänn typ.. För ett kilo.. Vi säger för den enkla matematikens skull att det blir 5 måltider. 5 spänn måltiden! Och hundra gånger enklare att laga än mina tonfiskgrytor.. Då om jag går i skolan så kostar middagar för en hel månad: 150 spänn. det är ingenting nästan. Fast då måste jag förvisso räkna ut vad alla grytor kostar.. Jaja skitsamma, jag blev rätt glad över det.

Nu är jag tillbaka i Solna. Känns oerhört skönt att få sitta bakfull i lyan igen och bara vara. Ensam. De sista dagarna i fjällen var inte särskilt speciella.. Eller stryk det: De var inte alls speciella. Jag gick runt och var trött och arg hela tiden. Inte mycket att berätta tyvärr.

Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa Trey och dricka mig så full jag kan på folköl och förhoppningsvis något annat gott från moderna om Trey lyckas köpa loss någonting.. Vi får se..

I övrigt håller jag på att läsa 87:an Amanda Svenssons debutroman "Hey Dolly". Den gör mig fruktansvärt bitter och arg. Dels för att jag vill också vara publicerad i ung ålder (suck, fåfänga), dels för att hon har valt det enklaste upplägget som finns i en bok, tydlig berättare i presens i korta kapitel, och även för att hon är så jävla irriterande. Inte ett uns självdistans eller ironiserande över sin skenbara know-it-all-inställning. Nåväl, många säger att jag lider av samma syndrom, men jag skriver med uns av känsla. Det finns ingen passion i hennes engelskblandade svenska. Bara tonårsfrustrerande stateringar som faller platt då hon inte vrider och vänder på resonemangen. Fuck it. I can't be bothered with that shit! Som filosofen The Dude säger. Den är underhållande i sina stycken ändå, och hon har ibland klockrena observationer: Som att en viss sorts tjejer alltid ska ta bilder på sig uppifrån (no offense nathalie).

Ett annat tips, då jag är lite utpumpad på musikfronten just nu, är tv-serien Californication. Jag är lite sent ute där men den är så jävla bra. David Duchovny spelar den hälsosamt alkoholiserade svincoola författaren och womanizern Hank Moody, som lider av skrivkramp och sylvass tunga.
Se den på momangen, nippers.

Tills vidare.
Indie.

(Update)
Pyttipannan räckte till tre måltider.. Så fuck it. Jag fortsätter på mina grytor...